Jag har skapat ett spel om Sverigedemokraterna

Inför riksdagsvalet 2010 funderade jag på ett sätt att påminna om Sverigedemokraternas bruna rötter. (Klicka här för att skippa texten och gå direkt till resultatet!)

Jag började min research med att korsläsa Sverigedemokraternas partiprogram med motsvarande handlingar från gamla svenska nazistpartier. Snart slogs jag av hur svårt det var att skilja det ena partiet från det andra. Åsikter, ordval och formuleringar hade i många fall burits vidare från Nationalsocialistiska arbetarepartiet, vidare över Svensk socialistisk samling, Nysvenska rörelsen och Nordiska rikspartiet för att slutligen återfinnas i Sverigedemokraternas partiprogram i en moderniserad och polerad variant.

Frågan var i vilken form det hela skulle publiceras för att poängen skulle gå fram. Jag provade att skriva det i olika reportageformer men det blev hela tiden för snårigt, tråkigt och tungt.

Till slut slogs jag av tanken att göra frågesport av min research och helt enkelt låta läsarna själva få försöka avgöra vilka citat som var hämtade från Sverigedemokraterna och vilka som var hämtade från nazistpartierna.

Jag började para ihop citat med varandra och sortera in dem under olika kategorier, exempelvis ”invandringspolitik” eller ”försvars- och kriminalpolitik”. Efter att sedan ha gallrat i citaten så återstod slutligen 48 citatpar.

Sedan återstod det roligaste: Att skapa ett brädspel till tidningen och en webversion av det till vår hemsida.

Faktums AD layoutade spelplanen och baksidan på frågekorten som gick i tidningen. Till webversionen använde jag hans grafik och programmerade ett interaktivt spel i PHP/MySql. Till varje spelomgång slumpas tolv frågor fram. Till webspelet kan användarna även se statistik och det finns möjlighet att sprida spelet genom sociala medier.

Efter att tidningen med brädspelet kommit ut hörde även Ungdom mot rasism av sig. De planerade sin sommarkampanj inför valet och ville hänga upp den kring brädspelet. Jag hjälpte dem att tryck upp en 4×1,5 meter stor version av spelet som de sedan använde sig av under hela sommaren på olika festivaler och marknader.

Spelet fick stor uppmärksamhet och har i skrivande stund spelats av över 6 000 personer, det har också delat över 1 200 gånger på Facebook.

Nu inför omvalet i Västra götalandsregionen är det åter aktuellt.

Tryck här för att spela du också och sprid gärna spelet vidare!

Annonser

Jag har skrivit en debattartikel om H&M och Studio total

Idag har jag skrivit en debattartikel för SVT Debatt om H&M:s vår/sommarkatalog och Studio total-samhället.

Läs debattartikeln här

Uppdatering:

Brunchrapporten i P3 kör ett längre inslag om mitt twittrande och min debattartikel.

Lyssna på inslaget här

Jag har spelat i ett bra band

Ett antal band hann jag avverka innan jag lade rockstjärneambitionerna på hyllan. En del av banden hade töntiga namn, som högstadiets Bite the Bullet. Andra hade roliga namn, som djurrättsårens Hedersveganerna. Vissa hade genialiska namn, som postgymnasiala Mark Chapman’s Jazz Machine. Och åter andra hade omöjliga namn, som anarkisttidens With the Guts of the Last Capitalist.

Men jag har bara spelat i ett bra band – The Whole Nine Yards.

Jag har nästan varit med i Bullen

Jag kan idag inte minnas vem som var först. Jag eller Aftonbladet. Men under det skälvande år som vanligtvis uttalas nittonhundranittiofyra lanserade vi på varsitt håll varsin hemsida.

Jag var 13 år. Aftonbladet 164. Aftonbladet valde att profilera sig på nyheter. Jag på djurrättsfrågor.

Fatta internet på den tiden. Ville man läsa om tennis så fanns det typ en sida på ämnet. Ville man läsa om fågeskådning så fanns det typ ingen. Och ville man läsa om djurrätt så hamnade man med hyfsat stor sannolikhet hos mig.

Och just detta var vad som drabbade redaktionen på Bullen. Jag tror det var Katti Hoflin som ringde. Hon ville ha med mig i programmet för att prata om varför jag var vegetarian. Dessvärre skulle jag precis med ett tåg och samtalet fick ett abrupt slut. Min tv-debut kom att skjutas på framtiden.

Jag kan bara föreställa mig hur odräglig jag hade varit i det där framträdandet om det blivit av. En 13-åring som sitter i Bullen och tycker sig veta bättre än alla andra. Rysning.

Nu, 16-17 år efter vår respektive debut på internet har Aftonbladet sisådär två miljoner unika besökare per dag. Jag har en blogg utan besökare och >130 followers på twitter. Ca jämnt skägg med andra ord.

Jag har en tapet som hyllar Daniel Westling

Liljekonvalj, Gästriklands landskapsblomma

När man inser att den oskyldiga tapet ens sambo just satt upp, i själva verket är en hyllningstapet till prins Daniel, hertig av Västergötland.

Den känslan.

Jag har byggt en båt

Ett av mitt livs bästa sommarprojekt någonsin: Att tillsammans med bror bygga båt. Och fuck you, den må kanske ösas regelbundet. Men den flyter.

Mankind vs nature: 1-0.

Brädor böjs

Årtull på plats

Vattnet bevekas

Jag har spelat i Mark Chapman’s Jazz Machine

Mark Chapman’s Jazz Machine. Det är lätt det snyggaste bandnamnet som jag verkat under. Visserligen blev det inte mer än någon handfull sessioner i replokal i slutet av 90-talet och allt som idag finns kvar av oss är två slamriga spår på en liten porta.

Rent musikaliskt ägnade vi oss tydligen mest åt att stapla, visserligen rätt habila, riff på varandra utan större eftertanke eller finess. Och särskilt tighta hann vi aldrig bli. Men bandnamnet… Aah… Bandnamnet… Mark Chapman’s Jazz Machine. Som lenaste honung i nytvättade öron. 

Så ironiskt, så mångtydigt, så äckligt, så vackert. Så helt jävla genialiskt.

(Och för alla historielösa människor där ute så var Mark Chapman den man som sköt ihjäl John Lennon)